Att Få Nog.

Ibland händer det bara, man orkar inte mer. Den här världen är plastig och falsk, föränderlig och svekfull. Precis som de flesta människor runt omkring som lämnar en ensam kvar. Inte för att någon kommer bry sig om det här inlägget ändå, det är ju bara en deprimerad fjortis som sitter och skriver av sig, eller hur? Hon som skapar problem för sig själv och bara sabbar för andra, som är i vägen och dessutom förstör andras humör. Jag har något nytt till er: jag bryr mig inte om vad ni tycker. De som inte orkar med mig kan säga det eller dra åt helvete.

Är så sjukt trött på allt jävla fjortistrams om att gå ner i vikt hit och sminka sönder sig dit. "Uäh, jag har inte ätit på 29 timmar." Kul för dig, skriv till någon som bryr sig. Kan inte alla bara sluta ge varandra komplex? Hur fan känns det för en lönnfet jävla sjuttonåring att sitta och lyssna på det och undra vad de säger om mig? Sånt tänker ingen på för de är fullt upptagna med att FISKA KOMPLIMANGER på alla möjliga sätt och vis, alla medel tillåtna. Vet ni vad? Jag hade varit JÄVLIGT GLAD om jag fått vara i någon av era kroppar en dag och faktiskt ha en liten patetisk möjlighet att tycka om mig själv, men NÄ. Jag är bara en psykiskt störd liten fjortis med enbart luft i huvudet. Som skapar problem för sig själv.

Vet ni vad? Det bästa med den här texten jag skriver nu är att ingen kommer troligtvis ens bry sig om att läsa det jag har skrivit. Än mindre bry sig om det. För jag är bara en psykiskt störd fjortis som hatar sig själv och skapar problem. Absolut.

Saknad.

För att ibland så bara saknar man någon så fruktansvärt mycket att det gör ont inuti. Och ibland inser man inte att man saknar någon förrän långt efter att man har förlorat personen i fråga. Frågan är vad man ska göra åt det när man inte ens känner igen vem man är nu.

xoxo

Att Peppa Sig Själv.

Jag måste dra mig upp nu, nu är det ljus tid, allt ska bli bra. Vårstädningen av huvudet är pågående, nu ska jag lösa mina röror. Ut med allt gammalt skräp och in med solljus och lycka. Det är det jag hoppas på i alla fall.

Det är klart att man blir trött ibland och inte orkar kämpa, men om man bara orkar kämpa en liten bit till så är man snart framme. Det är mycket ljusare på andra sidan, den sidan där man orkar tycka om sig själv och orkar ta itu med allt.

Jag har fått motivationen tillbaka i mångt och mycket. Skolan är nu (efter mycket lång tid av omotiverat läsande och skrivande) tillbaka på prioriteringslistan. Inte för att den känns som ett krav utan för att jag vill - det är helt enkelt kul. Med ridningen går det uppåt och framåt. Om 1½ vecka är det tävling och ridningen går bättre för varje dag, dessutom mår jag riktigt bra av stallets atmosfär.

Det handlar inte så mycket om motivation egentligen tror jag, utan mer om mål och att våga tro på sig själv. Nu har jag gett mig satan på att jag ska orka hitta tillbaka till den riktiga S och bli mig själv igen. Jag ska plugga och rida så mycket jag kan och jag ska ha ROLIGT! Det är trots allt det som jag behöver mest. Hoppas ni blev insprirerade av mitt pepptal till mig själv.

xoxo

Vårkänslor & Fest

Solskenet in genom persiennerna väckte mig idag, studsade sen lyckligt upp och började göra mig i ordning. Käkade jordgubbar och drack apelsinjuice till frukost, drog på ridkläderna och stack osminkad till stallet. Sådan glädje att det äntligen är ljusare årstider igen.

Det är underbart att kunna vara ute och rida och att känna glädjen av att cykla på en solljusklädd grusväg i frisk vårluft. Jag blir galen av glädje, nu känns det som att våren är på väg på riktigt. Jag har saknat solljus och värme, saknat tunnare jackor och löjliga leenden av vårkänslor.

Det är kanske fjantigt, men jag känner mig verkligen som ett barn igen nu när solen är framme. Sen är det fest ikväll, Ä har fyllt 18 den 28:e februari. Ska bli riktigt kul, jag är sjukt peppad. Men först hem till E och göra mig klar, sen åka med C & A hem till D, som också ska på festen. Rörigt? Vänta tills uppdateringen om festen imorgon ;)

xoxo

Uppskattning & Underlägsenhet.

Jag funderade på det innan idag när jag var som argast (mycket dålig dag egentligen, men jag mötte den med ett leende iaf. Tack N för att du smittat mig med din humor): vad är det egentligen som får oss att känna oss besegrade? När vi har haft en bra dag, vad är det som har gått "rätt"? Jag tror på att det handlar om inställning och lite yttre påverkan från de man umgås med. Jag tror på uppskattning.

En sak som gör en dålig dag är underlägsenhet. Jämt och ständigt i dagens samhälle så jämför vi oss med andra människor på ett för oss själva negativt sätt. De hjälper kanske oss inte alltid att må bättre, men i slutändan är det ändå vi själva som gör ett val att ta åt oss eller inte. Vi måste sluta jämföra oss med andra och därmed känna oss underlägsna. Underlägsenhet ger bara upphov till bitchiga kommentarer, irriterande konversationer och grymma komplex. Ge upp det, du kan aldrig bli bättre än någon annan för dig själv, men du kan bli bättre än du var innan. Så satsa på dig själv istället.

Uppskattning är grymt underskattat, kanske mycket för att vissa förväxlar det med fjäsk. Det finns något så oförklarligt härligt med en spontan kommentar från en kompis eller bekant när man träffar dem lite snabbt antingen på stan eller i skolan, något som är närmast att beskriva som ren lycka - eller varför inte en egokick. En liten kommentar kan ändra så mycket, den kan förbättra en hel dag och hjälpa en person med sin självkänsla. Uppskattning gör allting mycket bättre, man mår bra själv och får andra att må bra. Ger du komplimanger kanske andra också vågar ge dig. Följ den gyllene regeln: "Det du vill att andra ska göra för dig, det ska du göra för andra".

Boosta dig själv och ditt självförtroende. Mindre underlägsenhet och mer uppskattning för en gladare värld. Välj ett gladare liv!

xoxo

Att välja glädjen.

Såpbubblor och skratt, solglasögon och kramar. Det var det hela min dag bestod av. Jag har på obegripligt sätt sorterat bort ilska och depressioner ur huvudet och tagit mig i kragen. Nu ska osäkerheten bort och insikten fram. Vårstädningen inombords är på gång mina vänner! (för i lägenheten här hemma lär den inte bli av)

Jag gjorde ett val i måndags och nu väljer jag helt enkelt glädjen. Inga problem ska få tynga ner mig, ut med det tråkiga och jobbiga och in med det nya och glada. Det är faktiskt inte svårare än så. Jag äger min osäkerhet på mig själv och boostar min självkänsla. Det är ju trots allt på ingång med självrespekt och lycka nu. Vad passar väl bättre till den ljusa framtiden än ett soligt humör och problemen bortstädade?

Så vårstäda dig själv nu. Ta hand om ditt yttre, älska dig själv. Bli vän med din insida såväl som din utsida och inse hur bra allting kan vara om du bara orkar ta tag i det som tynger ner dig. Välj glädjen och gör dig själv en tjänst. Jag tänker satsa på att förbättra min självbild i vår. Jag vill bli lycklig NU och life is, after all, choice.

xoxo

Våren.

Sådär, nu är våren på ingång. Om man bortser från snön i morse det vill säga. Men våren ligger väl egentligen inte så mycket i själva vädret, utan mer i humöret, stämningen och känslorna? Folket på skolan syntes idag (med få undantag) med fåniga leenden upp över öronen bara av den enkla anledningen att solen vågade sig fram. Helt plötsligt var tjejerna fnittrigare än vanligt och killarna mer högljudda än på längre, och en optimism utan dess like infann sig i luften. Jag avgudar känslan av vår, det gör allting så mycket lättare och får ett problem i mount everests skrämmande skepnad att se ut som en blomklädd kulle.

I vår satsar jag på självkänsla och glädje över allt annat, tillsammans med en nypa av det övergulliga vårmodet som är på ingång så kan det bara inte bli fel. Tänkte också gå med på en snabbkurs i egokickar, eftersom det är det nya sättet att uppnå självförtroende. Tänkte därför ge en snabb introduktion i vad egokickar innebär.

En egokick är, enligt mina källor, en liten ljuspunkt av dagen/veckan/livet där man för sig själv inser att man för en gångs skull är bra. Det kan vara något så enkelt som att få höra att man är snygg och att istället för att vifta bort det bara säga "tack" och ta åt sig. Om något tråkigt händer någon annan får man ibland vara egoistisk och ge sig en egokick: "jag tycker synd om den det drabbade, men jag är glad att det inte hände mig." En egokick är helt enkelt konsekvent och ständigt positivt tänkande för att få dig att må bra och trivas med dig själv. Den bästa accessoaren i vår och i framtiden - trivs med dig själv. Jag tänker i vilket fall försöka lyfta fram självförtroendet som min bästa accessoar i (v)år.

xoxo