Att Peppa Sig Själv.

Jag måste dra mig upp nu, nu är det ljus tid, allt ska bli bra. Vårstädningen av huvudet är pågående, nu ska jag lösa mina röror. Ut med allt gammalt skräp och in med solljus och lycka. Det är det jag hoppas på i alla fall.

Det är klart att man blir trött ibland och inte orkar kämpa, men om man bara orkar kämpa en liten bit till så är man snart framme. Det är mycket ljusare på andra sidan, den sidan där man orkar tycka om sig själv och orkar ta itu med allt.

Jag har fått motivationen tillbaka i mångt och mycket. Skolan är nu (efter mycket lång tid av omotiverat läsande och skrivande) tillbaka på prioriteringslistan. Inte för att den känns som ett krav utan för att jag vill - det är helt enkelt kul. Med ridningen går det uppåt och framåt. Om 1½ vecka är det tävling och ridningen går bättre för varje dag, dessutom mår jag riktigt bra av stallets atmosfär.

Det handlar inte så mycket om motivation egentligen tror jag, utan mer om mål och att våga tro på sig själv. Nu har jag gett mig satan på att jag ska orka hitta tillbaka till den riktiga S och bli mig själv igen. Jag ska plugga och rida så mycket jag kan och jag ska ha ROLIGT! Det är trots allt det som jag behöver mest. Hoppas ni blev insprirerade av mitt pepptal till mig själv.

xoxo