Våren.

Sådär, nu är våren på ingång. Om man bortser från snön i morse det vill säga. Men våren ligger väl egentligen inte så mycket i själva vädret, utan mer i humöret, stämningen och känslorna? Folket på skolan syntes idag (med få undantag) med fåniga leenden upp över öronen bara av den enkla anledningen att solen vågade sig fram. Helt plötsligt var tjejerna fnittrigare än vanligt och killarna mer högljudda än på längre, och en optimism utan dess like infann sig i luften. Jag avgudar känslan av vår, det gör allting så mycket lättare och får ett problem i mount everests skrämmande skepnad att se ut som en blomklädd kulle.

I vår satsar jag på självkänsla och glädje över allt annat, tillsammans med en nypa av det övergulliga vårmodet som är på ingång så kan det bara inte bli fel. Tänkte också gå med på en snabbkurs i egokickar, eftersom det är det nya sättet att uppnå självförtroende. Tänkte därför ge en snabb introduktion i vad egokickar innebär.

En egokick är, enligt mina källor, en liten ljuspunkt av dagen/veckan/livet där man för sig själv inser att man för en gångs skull är bra. Det kan vara något så enkelt som att få höra att man är snygg och att istället för att vifta bort det bara säga "tack" och ta åt sig. Om något tråkigt händer någon annan får man ibland vara egoistisk och ge sig en egokick: "jag tycker synd om den det drabbade, men jag är glad att det inte hände mig." En egokick är helt enkelt konsekvent och ständigt positivt tänkande för att få dig att må bra och trivas med dig själv. Den bästa accessoaren i vår och i framtiden - trivs med dig själv. Jag tänker i vilket fall försöka lyfta fram självförtroendet som min bästa accessoar i (v)år.

xoxo